Under flera årtionden delade paret Ľubomír och Ľudmila sitt liv och sitt arbete vid Lunds universitet. Han som professor i slaviska språk och hon som administratör vid registraturen. Tack vare en generös gåva från parets barn lämnas nu ett bestående avtryck på universitetet till gagn för studenter, anställda och besökare.
Ľubomír Ďurovič hette professorn i slaviska språk som från tidigt 1970-tal fram till pensionen 1991 var verksam vid Slaviska institutionen. Ľubomír var en mycket uppskattad kollega, lärare och mentor som gjort stort avtryck på verksamheten. Även hustrun Ľudmilas relation till Lund förblev stark. Det var här som hon skapade ett nytt hem åt sig själv och familjen och det var här som hon fann en ny karriär, som administratör vid universitetets registratur. Nu förkroppsligas parets varma förhållande till staden och lärosätet Lund i form av en bänk som parets dotter och son donerat till minne av sina föräldrar.
Bänken med tillhörande hedersplakett är placerad utanför en av SOL:s entréer. Bänken är graverad med minnesorden: “Till minne av Ľudmila Ďurovičová och Ľubomír Ďurovič som, sedan ankomsten 1972, i Lunds universitet fann ett andra hem”.
– Den här gåvan är mitt och min brors sätt att uppmärksamma våra föräldrar som båda förälskade sig i Lund och förblev trogna universitetet under flera decennier. Vår förhoppning är att bänken ska fungera som en plats för reflektion och vila för studenter, personal och allmänhet, säger Nataša Ďurovičová, dotter till Ľudmila och Ľubomír.
Universitetet fick ta emot gåvan i samband med en enkel ceremoni i april.
– Jag är å universitetets vägnar mycket tacksam för denna fina gest. Vi kommer att vårda och bevara bänken för framtida generationer och förhoppningsvis blir den en symbol för gemenskap och kunskap, säger Charlotte Tornbjer, chef för Driftsenhet HT med ansvar för de gemensamma lokalerna i LUX och SOL-husen.
Fakta om Ľubomír och Ľudmila Ďurovič:
Efter sin doktorsavhandling 1955 arbetade Ľubomír på flera namnkunniga universitet runt om i Europa. 1972 sökte han sig till Lund tillsammans med sin hustru Ľudmila. Här verkade Ľubomír som professor och prefekt vid Slaviska institutionen medan Ľudmila, som varit journalist i Tjeckoslovakien innan paret kom till Sverige, tog anställning vid LUs registratur. Ľubomír gick i pension 1991, men hans höga kompetens var fortsatt efterfrågad i den akademiska världen. Efter pensioneringen föreläste han i tre år vid universiteten i Zürich och Bern. Paret tillbringade också mycket tid i Slovakien, där Ľubomír ständigt bidrog till både den vetenskapliga och den kulturpolitiska debatten.
